Hur gick det för kvinnan med de rosa latexhandskarna?

Posted by on 26 februari, 2012

Hur gick det då för kvinnan med de rosa latexhandskarna i Västerås? undrar vän av ordning. Jodå, det gick alldeles förträffligt. Så här skriver Irina själv på sin utmärkta blogg – läs den gärna! – som heter Den glada motionären:

NMT, my cup of tea.
Sådärja.
Lite extra tid, så då kan jag skriva ett längre inlägg om NMT.
För det första: Jag verkligen överreagerade angående det där med handskarna. Det spelade ju verkligen ingen roll. Det var en sådan fantastisk stämning och alla verkligen hejade på alla, hur “rustad” man än var. Det vare verkligen fantastiskt! Peppen flödade. alla hejade och skrek och klappade och verkligen peppade alla. Vilken nivå man än var på. Alla var duktiga!
Vi var ute i skogen, och joggade. Ibland skrek ledaren en kroppsdel och då skulle den ner i marken, snabbt som attan! Så hon skrek “mage”, “rumpa”, “höger arm” osv. Bara att kasta sig ner, hur blött och skitigt det än var. Sedan var det olika samarbetsövningar, man delades upp 2 och 2 eller 3 och 3, ibland även 6 och 6. Vi skulle sätta oss ner medan vi höll armkrok, och sen göra situps!. Alltså, det var verkligen så jävla roligt. Man glömde bort hur jobbigt det var emellanåt. Vi skulle stå i Hunden (som INTE är en viloställning, vad än yogan försöker intala mig!). Och det var riktigt riktigt jobbigt, men man kämpade på. För vi gjorde det tillsammans. Alla klappade, hejade, skrek, peppade. Fantastiskt!
Sedan i slutet dock, skulle vi stå på två rader. Och så fick vi i uppgift att lägga oss på mage. Bara det att där vi stod var det en äng. Full med isvatten, lera och IS! Så ja, det var en chock att lägga sig ner (visst var skogen blöt, men det var ju inte precis en vattenpöl som ängen var!), och sen kräääääla framåt, rumpan ner och krääääla! Det var blött, skitigt men sååå skoj! Saknades bara ett gevär så skulle man vara i fronten nånstans. Så kul! Alla hejade och man verkligen kämpande. Alla var lika mycket värda, vare sig man var snabb eller mindre snabb.
Fantastiskt!
Så NMT är något som verkligen passade mig, och jag ska verkligen anmäla mig. Så roligt har jag aldrig haft förut, och 75 minuter bara flög iväg!!
Att Hillevi var världens peppmänniska gjorde verkligen saken bara bättre. Riktigt roligt!
Såhär snygga var,mina byxor efteråt, genomblöta och leriga. Men SÅ värt det! Hoppas jag är ute i skogen snart igen!”

Hand

Bra jobbat, Irina! Du fick till och med en lerprick på näsan. Och lite blåmärken. Och lite träningsvärk, förstår jag på din fortsatta blogg. Jag utnämner dig härmed till Veckans NMT:are!

2 Kommentarer till Hur gick det för kvinnan med de rosa latexhandskarna?

  1. Pernille Lundahl Scharff

    Grattis Popruta 🙂 och jag tycker fortfarande det är väldigt roligt att du trots all ångest inför passet tyckte att det var så kul att du också hoppade på NMT-tåget!

    Du, Hillevi, kan man önska sig ett inlägg? Skulle du kunna skriva lite om vad du har för kläder vid olika väderlek? Jag är grymt pepp inför NMT-uppstarten i morgon kväll (skräckblandad förtjusning ungefär) samtidigt som jag funderar på vilka kläder som passar nu – och hur man ska klara sig när det blir varmare, vad gör man i regn etc. Jag brukar ju bara springa, inte krypa runt på marken!

  2. Hillevi Wahl

    Jag tycker också att Popruta är fantastisk! Och det önskade blogginlägget fick du.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *