Pass 1: Skogslöpning

Posted by on 1 juli, 2013

485406 10152046845463572 1877906165 n

Jajjemän. So far so good. Jag var seg som en gammal kvarglömd skumgummitomte från förra julen när jag vaknade i morse. Men har man utmanat folk – och fått så rara mail, tack tack! – så måste man föregå med gott exempel och snöra på sig skorna.
Jag hade inga illusioner om att det skulle gå fort eller ens lätt. Men det är alltid det där momentet att snöra på sig skorna som är svårast, resten går på något sätt av sig själv.
”Låg batterinivå”, sa ipoden. Åh nej! Jag kan inte springa utan musik, då hör jag mitt astmaflåsande alldeles för högt och blir stressad av det. Här gällde det att smida medan ipoden var varm.
Det var en underbar sommarmorgon i övrigt. Det är tur att det är stretchmaterial i tightsen, för jag kände mig inte ens svullen trots allt chokladätande under midsommar och födelsedagar. Flugorna och myggen jagade mig, men jag andades bara på dem, så svimmade de. Ja, det var helt enkelt en underbar morgon genom skogsgläntorna.
Inte en enda orm mötte jag heller, vad jag vet. De kanske laddar för nästa runda och anfaller från alla flanker på en gång. Det är så lite man vet om livet.
I vanlig ordning flåsade jag på. Det blir alltid tyngre efter tre kilometer och jag kan förvånas över att det liksom aldrig blir lättare att andas. Det är lika mycket andas-genom-ett-sugrör varje gång. Men när jag äntligen nådde tomtgränsen efter sista nedförsbacken så tittade jag på klockan. Jaha, det var därför det var så svårt att andas. Jag hade slagit nytt personbästa. Igen.
Inte illa för en seg gammal skumtomtegumma.
Och för att komma upp i 45 minuter behöver jag därför göra minst 50 situps, stå i planka och göra lite dips. Plus stretch. Som belöning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *