Pass 2: Skogslöpning igen

Posted by on 2 juli, 2013

IMG 2373

Ja, det blev skogslöpning igen. Samma runda – och ändå inte. Jag kan verkligen fascineras av att varje springrunda är unik, även om det är samma sträcka, samma skog och samma tid.
Mycket handlar ju om det som händer inom en när man springer. Tankar som poppar upp, kring vänner, jobb, familj och träning. Som de flesta andra så tänker jag väldigt bra när jag springer. Det som verkade krångligt och besvärligt när jag skulle somna i går kväll – det blev plötsligt enkelt och fullkomligt genomförbart ett par kilometer in i skogen. Kanske är det glädjen som gör att allt känns lättare när man springer. Kanske är det endorfinerna eller signalsubstanserna som dansar jenka i huvudet. Jag vet inte. Jag vet bara att det funkar.
Det är som om när man har en härva av trådar och man inte vet vilken ände man ska dra i för att reda ut härvan – när man springer drar trådarna liksom upp sig själv och – häpp! – så har man plötsligt minst fem fullt användbara trådar utan knutar.
Men det är inte bara det, kroppen är alltid lite annorlunda. Andningen, steget, lutningen, lättheten eller tyngden – jag vet aldrig innan vilken kropp det är jag får med mig ut i skogen. Det finns en tjusning i det också. Att jobba med den kropp man har. Dagens Kropp. Och den där kroppen upphör aldrig att förvåna mig. Nästan varje morgon så tänker jag att attans, jag fick visst en tung kropp i dag.
Och sedan, när jag kommer hem, så inser jag att även denna tunga kropp har slagit personbästa på rundan. It’s all in the head, vänner. Allt sitter i huvudet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *