Söder Runt – lite rörigt och varmt men vackert.

Posted by on 16 juni, 2013

Soderrunt

Veckans lopp var Söder Runt. Ett alldeles nytt lopp, tio kilometer runt hela vackra Södermalm.
Zandra och jag hade anmält oss direkt när vi hörde talas om det. Men vi skrattade lite åt de långa-långa-långa mailen från tävlingsledningen. De bad oss bland annat komma i väldigt god tid för att de skulle kunna hinna dela ut nummerlapparna. Så vi kom i mycket god tid. Vi och de 750 andra som var anmälda. Köerna till de två människor som skulle hjälpa oss få startlapparna blev närmast kilometerlång.

IMG 1740

Men alla var glada ändå. Vi gick till starten i god tid. Vilket var helt onödigt, skulle det visa sig. Starten för första gruppen, som skulle gått 12.00 hände liksom inte. Alla sprang fram och tillbaka och försökte hålla musklerna igång. Någon information fick vi inte. Tjugo över tolv gick jag fram till en kille som såg ut att veta något och han sa glatt:
”Nej, starten är uppskjuten till 12.30 – det har varit sådant strul med nummerlapparna. Något med tryckeriet.”
Okej. Det kunde vi väl ha fått veta? Ingen vätska fanns heller att få tag i vid starten, som brukligt är. Vi blev allt torrare i munnen och allt varmare.
12.30 kom och gick.
Ingen start.
Men kom igen nu!
Någon gång efter 12.35 gick äntligen startskottet och första gruppen for iväg. Vi skulle egentligen ha startat i grupp sex, men vi orkade inte vänta 30 minuter till, så jag och Zandra startade lite anarkistiskt i grupp 2. Jag fick känslan att många följde samma exempel.

Löpningen gick bra. Förutom att jag kände ganska direkt att det var okristligt varmt och andningen påverkades radikalt. Zandra for iväg som ett jehu och jag flåsade vidare. Vatten, vatten, vatten! ropade min hjärna.
Jag såg flera löpare som vinglade till bredvid mig. Efter fyra kilometer kändes det som om jag skulle kollapsa. Jag började gå för att få ner hjärtverksamheten. Några medspringare erbjöd de vinglande vatten från sina vätskebälten. Min NMT-kompis Päivi erbjöd även mig. Supersnällt. Men jag visst att det kom en vätskekontroll efter fem kilometer och vinkade henne vidare.

Och detta är egentligen min allvarligaste kritik mot loppet. EN vätskekontroll på tio kilometer i denna värmen är inte okej. Det borde ha funnits något bord var tredje kilometer! Zandra berättade efteråt att hon inte fick något vatten alls ens vid fem kilometer, för de två (!) tjejerna hann inte dela ut till alla hundratals löpare.

Men jag tog två glas och bälgade i mig på stående fot. Sedan var det som om jag hade fått dunderhonung i kroppen. Nu fick jag plötsligt liv i både kropp och själ och det kändes mycket lättare att ta sig framåt, både i motvind och enormt solgassande rakt i ansiktet.

Södermalm och alla vatten omkring bjöd på sina allra vackraste vyer. Underbart. Och de glada funktionärerna längs banan, MarathonMia, Anneli och Silvio bland andra, var guld värda! Bra bra bra!

IMG 1755

Vi kom i mål till slut, både Zandra och jag – på ren vilja. Zandra slog mig med en minut. Bra där! Men till och med där fick jag yra runt och fråga efter vatten och en flaska med någon form av juice. Det borde ha delats ut automatiskt till alla som kom i mål!

Får vi bara lite mer vatten att dricka före och under och efter loppet tror jag att det här kan bli ett toppentoppenlopp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *